Ja man försöker ju
Ibland bli jag så trött på mitt liv. Man kan faktiskt ha roligt utan att gå ut. Tänk att umgås med samma människor en hel kväll och kanske göra något spontant!? Men Gud förbjude att man skulle sitta hemma med polare när det är folk på stan. Vid sånna tillfällen saknar man Alexander... Allt känns bara så jäkla enformigt, jag finner liksom inget nöje i att gå ut och ALLTID träffa samma människor, folk man inte gillar, folk som inte kan dansa fucking normalt utan måååste hoppa runder precis som dom blivit besatt av Djävulen för fan! Sen när ens vänner står och klädknullar med någon kille så får man springa runder själv som en jävla pajas, bland folk man inte gillar! Det är okej om det är du men herregud vilket liv det hade blivit om det varit jag. Fattar egentligen inte varför jag går ut... Visst, det är kul att träffa sina vänner och det är kul att dansa(oftast). Tror jag, som med allt annat, väntar på den "perfekta" kvällen. Usch nu gnäller jag, jag har alltid roligt när vi är ute men man får lov att vara bitter ibland!! Jag är inte gjord för att bo i Helsingborg eller sverige... När jag har blivit rik och flyttat till Italien så ska jag skriva små vykort och skicka till alla här hemma som förmodligen fortfarande går på cardinal då.
Tror jag älskar tivoli för att det är mitt hem, men visst är det enformigt.