shakki

fan! jag har sån jävla ångest.. sitter och bölar som en jävla fåne. Har ångest över hur jag ska göra när jag slutar, att jag inte vill jobba som frisör här i stan, har ångest över stan i sig, att min mamma kräver så jävla mycket av mig att mitt huvud snart sprängs. Sjukt igentligen att anledningen till att jag har ångest över frisörgrejen är för att min mamma pushar mig så jävla hårt att jag bara vill skrika rakt ut. jag klarar inte detta längre...jag orkar inte ha någon jävla panikångest varenda gång det hanldar om att jag ska göra val. just nu vill jag bara lägga mig ner och dö

hej hej. Idag har jag varit uppe tidigt och klippt mina släktingar, sen kom linda(dorte) och hämtade mig för en liten tripp till ystad där hennes polare satt och ugglade i en stuga. så söta.
Ikväll ska vi på gayfest i malmö. Jag och ellen är alexanders heterosexuella bihang.

hmm vet inte. Kankse dumt av mig att göra som jag gjorde. åter till samma. varför ska man påbörja något som vet kommer sluta i katastrof? Nu är min hjärncell igång och tänker igen. Men fuck it. Det får bära eller brista.
Har precis kommit hem från en go fika med alex och eva. Massa andra tankar som susar runt i huvet. ska jag jobba på idas eller cityklipp. eller ska jag helt enkelt bara sticka ngnstans. :S  känns dumt bara att missa chanser man får. aja. jag har ju hela livet framför mig. Nu ska jag byta om för jag och lilla lisa ska faktiskt gå och träna :) har börjat dieta nu med :)

Syss

Here we are
Seven days
And seven nights of empty tries
This ritual's, habitual,
But it's never gonna work this time
We're to the point of no return
And along the way the only thing we've learned Is how to hurt each other

I'm looking back
And wondering why It took so long to realize
That nothing's changed
It never will
All these years of standing still
Still we'll stay in all this pain
And nothing's gonna make it go away

I don't wanna wait another minute
Put me out of my misery I can read your mind
Baby you're not in it
We're not what we used to be,
No you wouldn't have to lie to me
If you would only let me go
And I don't wanna wait another minute
To hear...
Something that I already know

So save your voice
Don't waste your breath
Can't you see we're at the end
And this goodbye, feels permanent,
So wish me well, try to forget

All the fights
And all the ways
We almost made it
But we never did
And it's finally come to this

---

jobbade i fredes. Vet inte vilken del av "kom inte till tivoli" du inte förstår. Förmodligen hela. Fast att jag suttit och bölat framför dig och bett dig inte komma dit för min skull. Jo vad händer. Där står du som inget hade hänt och förväntar dig att jag ska, jag vet inte prata med dig? ta din jacka? nej tack. Så matte satte en cider i mina händer och tvingade mig att stå och gömma mig tills jag hade druckit upp den. Sen för att jag inte kommer och hälsar så ber du MIG dra åt helvete. Har jag missat något? har jag på något sätt varit elak mot dig?  Känns som jag bryr mig för mkt. Och har egentligen ingenting för det. I lördes var jag och ellen på parfest hemma hos jenny. hehe. slutade med att jag, ellen och markus satt i ett hörn tillsammans. Sen åkte vi hem till sofie där det var singelfest. Tillslut var det bara jag, ellen, book, plato och kjelle kvar. Sofie slängde ut oss. Så körde dom oss ner till tivoli. Drack typ inget. Var tvungen att vara uppmärksam hela kvällen. Jobbade brunch idag. Med linda. Helt underbar människa.
nu ska jag titta på edward scissorhands. älskar johnny

sjuk känsla. Kan inte beskriva hur det kändes. Magen bara vred sig och det kändes som mitt hjärta skulle hoppa ut genom flabben på mig. Fömodligen största chocken i mitt liv. Hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig er tillsammans, även om det hänt förr. Var helt paff hela kvällen, på förfesten sprang jag in på toan allt som oftast och bölade, torkade mina tårar och gick ut. Försökte supa bort mina känslor på tivoli. Låtsade som ingenting fast att du stod typ 5 meter ifrån mig hela kvällen och jag igentligen bara ville gå fram och hugga kuken av dig. Det första som händer när jag går av bilen utanför mig är att jag bryter ihop... totalt. Hur fan kunde jag vara så dum? Hur kunde jag tro på dig? du som ha ljugit så fruktansvärt mycket redan... jag antar att jag trodde på dig för det var det mest osannolika jag kunde tänka mig. Känns bara så konstigt att man tror att man känner en snäll och go människa som egenltigen är så himla ond och bara kör spel hela tiden. Spelade du nu också? Satt du och grät med mig men igentligen "skrattade innombords"? jag känner verkligen inte dig....
Har du velat hämnas eller göra mig ledsen så har du verkligen lyckats.