shakki

jag undra fan om det är ljug eller om jag bara kanske inte har några sådana vänner... finns så himla mycket jag vill säga men som bara stannar i mitt huvud...känns lite B att släppa ut allt här men jag skiter faktiskt i det nu... det har hänt så himla mycket på senaste tiden som har rört om i både mitt huvud och mitt liv och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen...jag är för rädd för att prova mig fram men vill inte heller ta ett steg tillbaka...
Jag vet inte vad jag håller på med och det tror jag ingen annan vet heller...verkar som det i allafall... Jag kanske verkar glad utåt och jag låtsas som jag inte blir speciellt sårad när det händer saker men jag tror att allt samlas som en klump i magen och vill inget annat än att komma upp... Mitt huvud vill åt två håll och båda hållen kommer sluta i katastrof. Jag vågar inte chansa för jag har redan hela scenariot klart för mig i huvudet. jag känner mig så jävla ensam för jag vet att den enda som förstår mig och som jag kan prata med allt om har jag förlorat ur mitt liv.. och det är ingen mer än mitt eget fel. sen är det väl kanske lite mitt eget fel att ingen förstår sig på mig... jag har bara öppnat mig på riktigt för en enda person.

allt känns bara så jävla fel men samtidigt väldigt rätt... jag behöver verkligen miljöombyte....

ursäkta mitt utbrott....